Mässad

Efter några års uppehåll var det äntligen dags för ett besök på båtmässan i huvudstaden. Även om mässcentret har fått en tillbyggnad kändes det som om utbudet var en aning mindre än vid mitt förra besök. Det gäller alla avdelningar utom kanske segelbåtsavdelningen, den brukar jag ändå inte ägna någon större uppmärksamhet. Båtar med ett djupgående på över en och en halv meter är inte riktigt lämpade i vår steniga grunda skärgård. Men man vet ju aldrig, någon vacker långkölad relativt grundgående textildriven båt kan ju komma att korsa min väg och väcka oförklarliga känslor som inte kan analyseras med vanlig psykoterapi. Då är ett inköp enda sättet att gå till botten med problemet, förhoppningsvis inte bokstavligen ändå.

Båtbranschens köpare är ju en rätt konservativ skara, ibland tror jag att tillverkarna gärna skulle bjuda på något riktigt nytt men rädslan för att inte sälja får dem att hållas vid sin vanliga läst, eller plugg. Under åren har det ändå smugit sig in en del tendenser som ser ut att tillta. Luftsmorda skrov och stegbottnar har tidigare hört till på de sportigare båtarna, men nu börjar man se dessa även på vanliga semesterbåtar. Raka stävar är ju i sig ingen nyhet, i början av nittonhundratalet var det ju vanligt i synnerhet på motorbåtar. När det gäller segelbåtarna man lämnat skärgårdskryssarnas långa överhäng både i för och akter och tagit den raka stäven till heders, deplacementbåtar vinner ju alltid fart på en lång vattenlinje och när båtar beskattas enligt längd i vissa länder gäller det att maximera vattenlinjens längd. Trenden har nu också nått motorbåtarna som den nedre bilden visar.

Jag ser med spänning på hur den trenden kommer att utvecklas. Vem kommer med den första bakåtlutande stäven på en fritidsbåt?

Även träbåtsavdelningen verkade lite mindre än tidigare. Där brukar renoverade klassiker blandas med nybyggda båtar. Men visst blänkte fernissan och tjäran doftade. Jag erkänner villigt att jag stod en god stund vid en vacker Riva och sög in den lyxiga atmosfär den utstrålade. MYS’s avdelning med mahognybåtar går ingen vettig människa förbi. Veteranmotorfantasten Nisse hade som vanligt en liten utställning där han höll hov och låda, lite färre motorer än vanligt men ofta räcker det med Nisse själv…

Årets snackis måste vara de två aluminiumkatamaranerna med minst sagt kubistiskt formspråk. Deras absolut fyrkantiga svarta överbyggnader och inredning med lurvig matta, två fåtöljer och en vedkamin väckte känslor. Åtminstone hos två griniga gamla gubbar som satt och drack varsin öl vid bordet bredvid mitt på lunchbalkongen. Nacken på han som satt med ryggen mot mig blev märkbart mycket rödare när de diskuterade båten, som de inte ville kalla båt. Och jag förstår dem på ett sätt. Har man fastnat vid att båtar skall se ut på ett visst sätt så borde man också bli upprörd av en dylik skapelse. Själv har jag insett att alla inte tycker precis som jag och man får lov att resignera inför det. Någon kanske ser skapelserna som trevliga plattformer för en liten fisketur eller en romantisk middag en bit bort från den stökiga hamnen. Som ett flytande lusthus man kan flytta på närhelst man önskar. Alla har ju inte båt för att komma så långt bort som möjligt. Den ena av katamaranernas överbyggnad var beklädd med solpaneler som skulle förse en elmotor med ström. Även om jag inte gillade formspråket så gillade jag den idén. Fenderlisten av skinn är kanske mer praktisk än jag vill anta… Definitivt mässans minst fördomsbelastade utställare var det i alla fall som satt tid och energi på att tillverka eh, skönheterna.

Jag brinner ju för tanken på eldrivna båtar, troligen en yrkesskada. Ett par stycken fanns utställda. En estnisk snipa som ladas med landström och en slovensk kopia av en amerikansk båt som ställdes ut för ett par år sedan. Den hade ett heltäckande solpanelförsett tak som kunde sänkas ned så att det täckte hela sittbrunnen. Praktiskt om man inte har en bryggplats utan transporterar båten på trailer. Själv väntar jag på den första katamaranen med heltäckande solpaneltak och övernattningsmöjligheter. Kanske nästa år.