Privat vs. offentlig sjukvård.

Man hör ofta folk klaga på den offentliga sjukvården, hur man får vänta i timtal i tråkiga väntrum, om den bristfälliga vården som den stressade personalen presterar och allt annat som bara är så fel.

Utan omsvep kan jag säga att jag fallit in i kören ibland, kanske bara för att det liksom hör till. En episod nyligen har fått mig att tänka tillbaka och jag har därmed kommit fram till något överraskande; Det är inte bättre inom den privata vårdapparaten heller, inramningen är bara lite annan. Låt mig ge några exempel:

För några år sedan fick jag plötsligt hög feber och några andra symptom. Jag gick till den privatägda läkarstation som hade hand om personalhälsovården. Resultatet blev en antibiotikakur och tre dagar sjukledigt. Eftersom jag fortfarande hade hög feber efter tre dagar gjordes ett nytt besök. Resultatet var lite hummande från läkaren varpå han skrev ut mera sjukledigt. När den sjukledigheten var slut hade mitt tillstånd inte förbättrats. Läkarbesöket resulterade i mera hummande och en ny antibiotikakur som nog skulle få det att ge sig. Sjukledigheten fortsatte några dagar till. När två veckor med hög feber förflutit skickade läkaren mig till sjukhusets akutavdelning, alltså till den offentliga vården. Där togs jag in, gav ett blodprov, en läkare undersökte mig och en halvtimme senare var diagnosen ställd. Läkaren konstaterade att antibiotikan hade varit helt onödig för den krämpan! Jag hade legat hemma två veckor mer eller mindre felbehandlad.

Eftervården på sjukhuset fortsatte flera år och varje inbokad undersökning, varje provtagning och varje läkarbesök skedde på utsatt tid. Utmärkt vård hela tiden!

På stadens offentliga hälsostation har jag vid flera tillfällen varit för att tråcklas ihop, plåstras om och på allmän felsökning. Och visst, har man suttit där bara för en rinnande näsa och lite feber har besöket känts långt. Men en blodig trasa runt fingret har ofta skyndat på processen. Som högst ett par timmar har väntetiden varit mellan första sjuksköterskeunderökningen och det påföljande läkarbesöket med åtgärder. Snygga sömmar har de lagt och ofta med gott humör och framåtanda.

I går fick jag problem med högerhanden, den svällde upp och blev öm och oanvändbar med tänger och skruvmejslar. Jag besökte den privata läkarcentral som har hand om företagshälsovården, ett annat företag den här gången. Fick tid hos en sköterska som konstaterade att en läkare nog borde titta på det här. Fick tid exakt 24 timmar senare! Det kan man kalla väntetid i en klass jag aldrig upplevt inom den offentliga vården!

Annonser

2 reaktioner på ”Privat vs. offentlig sjukvård.

  1. Själv har jag fått bra vård hos den offentliga sjukvården. Enda gången jag fått vänta var när jag hade axeln ur led. Att få själva axeln på plats gjordes på av en läkare i flygande fläng på väg till kaffepaus. Ca. 1 minut tog det från att jag kom in på akuten vid Centralsjukhuset i Vasa. Jag hann inte ens anmäla mig. Däremot fick jag vänta 3 h på röntgen och mitella. Men det var småpotatis med tanke på den snabba läkarinsatsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s