Sommarnöjen

Så här ett par veckor in i semestern inser jag att bloggandet har gått i stå, ber därom om ursäkt. Men har man semester så är det lite liksom lite bråttom. Plötsligt förstår jag pensionärerna, de som brukar påstå att det är så mycket nu och bråttom hela tiden, trots att de har all tid i världen. Men det blir ju så, nu har jag tex. ett läkarbesök inplanerat den här veckan. Denna enda plump i kalendern styr således planeringen för hela veckan. Hade man bara ett par till liknande ärenden inplanerade så skulle man ju vara helt i omständigheternas våld. Jag tror jag väntar med det där med pensionering ett bra tag till, jag skulle inte klara stressen.

Nåja, man kan ändå inte säga annat än att de två senaste veckorna har varit behagliga. Tillvaron hemmavid och på sommarstugan har förts i ett behagligt tempo. Pyssel och donande i egen takt har varvats med god litteratur, kaffedrickande, en Tuuriresa, grillande och ett besök på Oravais sommarteater. Allt detta i kravlöshet och i familjens egen tempo.

Något jag sparat till en solig dag var provkörningen av den gamla Seagull 40+ som jag kom över i vintras. Förra ägaren lovade ingenting, men han intygade på heder och samvete att motorn fungerat alldeles utmärkt senast han använde den. En hälsosam skepsis svävade under mitt kraniums valv när jag hällde frisk bensin i tanken och snodde startsnöret runt trissan. Efter knappt fem ryck åkte jag ut på Inranfjäälin i den svindlande hastigheten av minst tre knop. Den föreskrivna oljeblandningen på inte mindre än 10% resulterar i ett vackert blåskimrande dis som följer båten en bit för att sedan skingras för vinden. Den fyrbladiga propellern ser mer ut som en höfläkt, lite agrara tendenser har den ju, den verkar vara särskilt lämpad för uppsamling av sjögräs, bara på några få minuter samlar den upp en imponerande mängd. Motorn skall enligt fabriksspecifikationen ha uppemot två hästkrafter. Enligt båtpressens tester och mätningar är det snarare en hästkraft. Må så vara, motorn har den primitiva charm som bara grejer med några få rörliga delar har. Något som inte kändes alldeles rätt var att skruva fast klenoden på en plast-Kulla 385 från nittiotalet. Den här motorn skall nog helst sitta på en tjärdoftande träbåt. Få se hur man löser det problemet…

Annonser

2 reaktioner på ”Sommarnöjen

  1. Heh, låter som om du har haft en trevlig och till lika litet spännande tripp med nya snurran! Jag borde ju också skaffa en tjärdoftande träbåt, så skulle vi kunna köra ikapp. Jag har en fyrahästars Seagull, rena ”powerhouset” alltså! Kan säkert i verkligheten vara närmare två hästar då. Eller kanske inte ens det, min pappa fick den av en kompis på tidigt sjuttiotal, då han hade fiskat upp den ur djupet. Beror på om Seagullar blir bättre eller sämre av att simma. Tja eller sjunka.

    Speciellt ljud har den i alla fall, Seagullen, den låter som en filad och trimmad mopedmotor på fullt spett som aldrig får upp varven (Mååååååååååååååååååååååååååå!)

  2. Stämmer precis det där med ljudet, fast den här gick överraskande tyst jämfört med de större modeller jag sett och hört tidigare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s