Kletigt

Vaselin är kletigt, det hör liksom till vaselinets nödvändigaste egenskaper. Okletig vaselin skulle inte hållas på plats bland kugghjul och lagerkulor. Vill man ha extra kletig vaselin skall man välja den vattentåliga varianten.

Nu när båtpysslet kommit igång i verkstaden har jag åter fått avnjuta lite extra kletigt vattenfast vaselin. Egentligen mer än jag tänkt mig från början.

Vårens pussel består av ett nyinköpt trycklager för propelleraxeln som skall sammanfogas med en liten axelstump med drivknutar i ändarna. Eftersom den är inköpt som bättre begagnad tänkte jag byta vaselin i drivknutarna. Att få bort vaselinet kräver att man plockar isär det hela. Det jobbet är lite i klass med de där problempysselklossarna somliga gillar att utsätta sina vänner och bekanta för. Först tar man bort dammskydden, sedan gräver man fram låsbrickan i det smutsiga extra kletiga vattenfasta vaselinet. Därefter kan man dra loss axeln från drivknutens centrum. I det skedet är man både glad och stolt att man köpt en låda vinylhandskar och dessutom tagit på sig ett par innan man började.

När axeln och drivknutens centrum är skilda från varandra gäller det att få ut centrumet från drivknutens yttre del genom att försöka vinkla det hela i exakt rätt läge. I det skedet jublar man högljutt över vinylhandskarna. När båda drivknutarna är isärtagna går det åt ungefär ett par kvadratmeter trasor och en halv liter terpentin för att få bort allt extra kletigt smutsigt vattenfast vaselin. I det skedet funderar man på vad som rimmar på vinylhandskar, ty de är värda ett mindre poetiskt alster.

Nu när allt var isärtaget och rent borrade jag upp monteringshålen i ena drivknuten för att den skulle passa mot trycklagret. En stund vid pelarborrmaskinen och en halv burk skärolja senare var allt klart. Jag pillade ihop drivknutarna igen. Pyssligt, men mycket enklare nu när delarna inte var insmorda i extra kletigt vattenfast vaselin. Stunden till ära tog jag på mig ett nytt par vinylhandskar och packade in nytt extra kletigt vattenfast vaselin i drivknutarna. Det nya vaselinet var om möjligt ännu kletigare. Men vad gjorde väl det? Efter en stund kunde jag förnöjt betrakta den monteringsklara drivknutsenheten. Den kvällen tog jag mig en välförtjänt öl.

Nästa steg var att modifiera ett par anpassningsflänsar som skall sitta mellan drivknutsenheten och kopplingen (växellådan). Jag började med att försöka reda ut om någon i bekantskapskretsen äger en svarv med vilken man kunde modifiera passbitarna. När jag stod där och mätte och funderade slogs jag plötsligt av insikten att hela anpassningsflänsen inte skulle behövas. Bultmönstret på kopplingen och drivknuten var densamma. Det var bara det att det krävdes grövre bultar för att alltsamman skulle passa mot kopplingens fläns. Det betydde att monteringshålen i den ena drivknuten måste borras upp till rätt dimension. Och för att kunna göra det måste drivknuten tas isär…

Denna afton pillade jag alltså åter isär ena drivknuten, rengjorde den från extra kletigt vattenfast vaselin och borrade upp hålen. I morgon skall jag sätta ihop den igen och packa den full med extra kletigt vattenfast vaselin.

Borde kanske köpa en till låda vinylhandskar…

Annonser

2 reaktioner på ”Kletigt

  1. Tur att vinylhandskar inte är så dyra om man tar en 100 pack. Verkar som om man inte borde ha snuva och någon klåda bakom örat, när man sysslar med drivknuten isär och ihop. Hoppas på bra glid i arbetet. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s