Penrose’s skidspår

Det skall erkännas att tidpunkten för mitt senaste besök i uppgjorda skidspår utspelade sig för ett flertal decennier sedan. Min upplevelse av skidspår dragna för motionsskidande bär mitt minne ändå med avskyvärd klarhet.

Den som vid tillfället ifråga manat mig ut i spåret hade valt ett spår på ungefär fyra kilometer, denna runda skulle skidas två varv. Min mentor vid tillfället klarade inte av att logiskt förklara varför man skall upprepa samma trauma, eller naturupplevelse två gånger omedelbart följande på varandra. Snäll som jag är hasade jag efter så gott det gick. Bråttom var det också. Inte en chans att man skulle stanna till för att beskåda harens ystra språng eller hackspettens intrång i barken på en torkad björk. Och det gällde ju inte bara att hinna med coachen, man skulle dessutom hålla undan för blodsmaksmotionärerna som närmade sig med tung andhämtning och ett skallande ”LATUA SAATANA!”*

Ett annat fenomen jag noterade under skidturen var att det måste vara far och son Penrose som planerat alla preparerade skidspår jag någonsin beträtt. Far och son Penrose är de som står bakom illustrationen nedan.

Av någon anledning är skidspåren alltid lagda så att man ständigt skidar i uppförsbacke. Jag har alltid undrat hur man kan komma fram till samma punkt och nivå i geografin där man startade trots att man ständigt skidat i uppförsbacke. Einstein dog definitivt en för tidig död, det fenomenet hade han verkligen kunnat ta en titt på.

Efter min penrose-upplevelse har jag begränsat mitt skidåkande till rent bruksskidande. I flera år var jag tack vare en olycka med lycklig utgång helt skidfri. Mina skidor stod vid tillfället nedstuckna i snödrivan bredvid ett hus. Ett välplacerat takras bröt på ett fantastiskt sätt av ena skidan. Naturen kan vara sensitiv med oss människor ibland. Därefter tog det flera år innan jag i ett ögonblick av längtan till sommarstugan köpte ett par terrängskidor på loppis. Skid-konnäsörer skulle antagligen döma ut skidorna som en aning för korta för mig, en halvmeter ungefär. Ena av skidorna har också ett litet hack i sidan efter en liten olycka med vinkelkapen. De är dessutom av den där vallningsfria sorten med fiskfjällsmönster under bindningarna. Men de tar mig över isen till sommarstugan en gång varje vinter. Inte mindre än sammanlagt två mil blir en sådan skidtur, ja nautiska mil vill säga. Skidar man på havsisen så gäller ju maritima mätenheter.

* Uttrycket ”Latua saatana” är finska och betyder: ”Ärade medmotionär, jag ber er vänligen ha i åtanke att jag närmar mig eder rygg i hög okontollerbar hastighet. Det vore därför vänligt om ni för ett ögonblick beredde väg så att min framfart kan fortgå utan hastighetssänkning” (Övers. anm.)

Annonser

6 reaktioner på ”Penrose’s skidspår

  1. Ena dottern sade en gång att när hon skidar, så skall det vara nedförsbacke hela tiden. Hon vill inte veta av några motlut. Mina egna upplevelser från dagens bravader var inte så svavelosande, utan tempot bara ökade i takt med att damen kom närmare. Man vet ju aldrig vad de har i åtanke. Som tur behöver man inte ha den dyraste utrustningen. 😉

    • Du har bevisligen fostrat en livsnjutare nästan av min kaliber. Hälsa dottern att det lär finnas backar där man inrättat en sorts dragbana med vars hjälp man kan ta sig upp med ringa ansträngning. Skall själv prova en sådan vid tillfälle. Till damer skall man i allmänhet förhålla sig en aning reserverat, i synnerhet om de skidar 🙂

      • Har prövat dessa dragbanor i yngre år, och vill minnas att man var nog så svettig efter en dags åkande. Nu talas det om att vi skulle pröva vid något tillfälle. Ser hur sedlarna fladdrar ner för backen, snabbare än vad jag hinner plocka dem. 😉

  2. Kanske är det som med andra turistattraktioner att det är billigare om det inte är högsäsong. Juni skulle vara en fin tid att göra ett försök. Då borde den värsta halkan vara över 🙂

    • Prövade att åka till Norge för att åka slalom i juli, men inte var det billigare då heller. Vädret var perfekt, om än solen brände ryggen lite för mycket, och shortsen satt löst när man vurpade. 😉

      • Detta bevisar att skidåkning inte är riktigt behaglig närhelst på året man utövar den. Varje årstid har sina plågor 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s