Sega och hala grabbar

Jag erkänner utan omsvep att jag vissa dagar inte behöver frestas särskilt mycket för att ta ut ett par flextimmar från jobbet. Vissa dagar när man känner att det mesta man tar sig för går snett är det bäst att låta bli helt och hållet. Lyckligtvis inträffar det mycket sällan. Ofta hjälper det att ta en kaffepaus, bita ihop och fortsätta. För det mesta trivs jag ändå bra med mitt jobb som är relativt varierande och lagom utmanade. Om jag nu råkar ha en av de där dagarna när motivationen är låg och den bästa gnistan känns långt borta så försöker jag besinna mig så att mitt missmod inte går ut över kvalitet, kollegor och kunder.

I dag träffade jag två yrkesmän som skulle dra de kablar jag kommit för att koppla. De här snubbarna var en skam för sitt skrå. De hade inte ens gluttat på de ritningar som min kollega satt tid på att planera och utföra. Ett tag funderade jag om de hade problem med sin läskunnighet. Var de rentav så kallade dyselektriker? De var dessutom mycket motsträviga till att rätta till sina misstag och försökte på varje sätt komma på lösningar som minimerade arbetsinsatsen till och med på bekostnad av kvaliteten. Att prata med de här två var som att simma i vaselin. Först när jag började fråga efter arbetsledarens telefonnummer började deras arbetsmotivation nå sådana nivåer att de nog kunde tänka sig att rätta till de värsta tillkortakommandena i sitt hittills utförda arbete, men inte förrän efter kaffepausen.

I mitt jobb går det oftast till så att jag monterar våra mätdon och reglerapparater och märker dem med respektive beteckningar. Sedan tar projektets elentreprenör vid och drar kablarna till alla apparaterna. Nästa gång jag dyker upp är det bara att koppla och le. Ett bekvämt arrangemang för min del. Det som förvånar mig är hur olika resultat olika montörer och företag lyckas med kabeldragningen. Sällan totalrasar det som för killarna jag nyss beskrev. Oftast är resultatet riktigt bra.trots att det ibland dras hundratals kablar till olika ställen. Det som är mest slående är att det så tydligt beror på vilket företag montörerna jobbar. Tio olika montörer från ett företag gör jobbet helt ok. Tio montörer från ett annat företag gör ett slarvjobb. Intressant är att i ett nationellt företag som finns i två grannstäder kan skilja sig ganska markant. Företagskultur är ett intressant fenomen.

Fenomenet med varierande kvalitet är inte unikt för elbranschen, samma sak gäller i de flesta skrån jag har att göra med, rörmontörer, ventilationsmontörer, byggare och planeringsbyråer. Min egen yrkesgrupp, automationsbranschen är heller inget undantag. Min anspråkslösa läggning förhindrar mig dock att orera över var på skalan företaget jag representerar ligger…

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s