Jättesandlådan

Min Älskade rev ogräs i blombänkarna, hon rev också sitt hår. Man borde gräva bort minst en halv meter jord och sätta ny desinficerad och kliniskt ren jord i stället, sade hon. Denna utsaga upprepades tills min hjärna uppfattade att det var kvinnospråk och betydde att jag skulle gräva bort i runda slängar åtta kubikmeter jord och kärra bort det till bakgården där ojämnheter gräsmattan behöver fyllas upp.
Hade vi bott på den plats där alla trädgårdsprogram på tv spelas in hade det inte varit någon konst. Där trycker ju programledaren ner spaden i den bördiga jorden med ena handen och gestikulerar med den andra. När byn Västervik i Vasa stad skapades byggde skaparen den av stenar som han fick av djävulen, de hade lämnat över när han byggde helvetet. Den naive stackare som här försöker trycka ner en spade i marken går en hård framtid till mötes. Här bryter man bort stenar tills man har en lagom stor grop.

Eftersom jag inte är en naiv stackare (när det gäller detta ämne i alla fall) insåg jag att min något känsliga rygg behöver hjälpmedel för den stundande uppgiften. Lyckligt lottad som jag är så har jag bland mina goda vänner en grävmaskinsentreprenör. Nu får jag ha hans minsta grävmaskin över veckoslutet. Det är en söt liten sak på 1,7 ton, som gjord för trädgårdsarbete. Kombinerad med min lilla traktor och släpvagnen borgar den tillfälligt utökade maskinparken för ett riktigt trevligt veckoslut. Det är ett kvarts sekel sedan jag senast manövrerade en grävmaskin, eftermiddagens övningar ger vid handen att man borde öva oftare än så…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s