Arkitektmiss

Efter en lång karriär inom byggbranschen har jag kommit i kontakt med arkitekter av mångahanda slag. En del av dem har lyckats riktigt bra med att planera byggnader som är både snygga och användarvänliga. Andra sätter halsstarrigt sina egna estetiska preferenser i första rummet och vägrar kompromissa även om byggnaden kommer att ha egenheter som användarna kommer att konfronteras med dagligen under byggnadens livscykel. Jag skulle säkert ha material till en bok i ämnet, för att undvika långrandighet i detta blogginlägg lämnar tillsvidare detta därhän och rakar fram pudelkärnan direkt.

På vägen till sommarstugan finns en trevlig liten restaurang vid namn Strand-mölle, ibland stannar vi till där för att äta eller köpa en glass att smaska på under resan. Härom dagen insåg jag att jag inte kommer att hinna till Bergöfärjan innan sista avgången före skepparens lagstadgade paus. I stället för att sitta vid färjefästet och glo en halvtimme beslöt jag mig för att besöka restaurangen för att där åtgärda den stigande blodhalten i kaffeomloppet. Jag slog mig ned vid ett av fönsterborden på sidan som vätter mot Finnhamnsfjärden. För det är ju allmänt känt att folk gillar havsutsikt, eller åtminstone vattenutsikt. Varje restaurangägare som bara har möjlighet till utsikt över en vattenyta är ju noga med att vända restaurangen mot den, om det så bara gäller en liten vasskantad göl. Det har man gjort på Strand-mölle också. Husets långsida är vänd mot viken så att kunderna kan njuta av utsikten mot badstrandens hopptorn, båthamnen och fjärden där båtarna kommer och går.

Men man har gjort en fundamental arkitektonisk miss!

Av någon vriden och sjuklig anledning har man prytt varje fönster med två vågräta fejkspröjs. Den nedre är satt i en höjd som gör att undertecknad som är av perfekt längd för en man i sina bästa år inte kan njuta av utsikten! Fejkspröjset skymmer effektivt all vattenyta om jag sitter i min normala kaffedrickarställning. För att se vattnet måste jag endera sjunka ihop över bordet som en trött tonåring eller sträcka på rygg och hals likt en äppelplockande trana. Bilden ovan visar med avskyvärd tydlighet mitt problem. Vore man lite rebellskt lagd tog man med sig en skruvmejsel och monterade bort spröjset vid det fönster man önskar sitta. Men då åker man väl dit för skadegörelse och förargelseväckande beteende. Dessutom får man väl en arg arkitekt i hälarna som jagar en med ett tung trubbigt vapen, t.ex. ett basebollträ, en hammare eller i värsta fall en advokat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s