I väntan på snön

Rävmatartrucken jag köpte i fjol och  byggde om till gårdstraktor har fått lite välförtjänt uppmärksamhet på sistone. Förra vintern blev en bra testperiod som visade på en del egenskaper som borde åtgärdas.

Jag började med att korta av ramen, trucken var ursprungligen av en längre modell med större foderbehållare. För att få den lite smidigare och mer estetiskt proportionell kortades den med 22 cm.
Fästet för snöbladet sänktes också. Snöbladet hade en tendens att vika upp framändan på trucken när det fastnade i något. Samma fäste skall också gå att använda för att haka på en dragkula. Tror det kan vara behändigt att knuffa släpkärran framför trucken ibland.

Trucken kändes också lite väl hög och smal. Förarsätet skall sänkas ett tiotal centimeter, det medför att rattstången också skall kortas. Och när man nu ändå är i den regionen passar jag på att snygga till piedestalen som rattstången och reglagen sitter på. Den är alldeles för fyrkantig och smal för att passa mot den mysigt runda motorhuven. Piedestalen kommer att ersättas med en ombyggd bensintank från en utombordare.

Annonser

4 reaktioner på ”I väntan på snön

  1. Lite mera metallic färg och lite annat lull lull, så blir det att åka på motorschow för modifierade fodertruckar. Alltid kan det väl lossna några bucklor att placera på spishällen. Du har väl speciella utställningsfälgar på lager? 😀

    • Själv har jag drömt om att lyckas med konststycket att måla hela apparaten så att den får samma underbart patinerade utseende som den blå/röda motorhuven. Ett par aluminiumfälgar kan man nog låna från den röda fransyskan om det blir utställning 🙂

      • Så den långa fransyskan uppehåller sig i närterrängen ännu, och mår bra. Var ute i staden för lite granskning vilket utbud som fanns till förfogande för lite förnyande av mobila parken. Frun har fört saken på tal och något borde åtgärdas inom de närmaste åren, som vi sade redan för 2 år sen. Kan bli en dyr historia.

        • Jodå, fransyskan är som att köra omkring i en behaglig kram, så hon får stanna kvar.
          Vi brukar köra med våra bilar flera år efter att de mist sitt reella inbytesvärde. De får leva så länge reparationerna inte blir allt för omfattande. En bil som inte är värt något vid inbyte men som fungerar kostar ju varken på inbesparingar eller räntor. Att slänga några hundralappar på reparationer varje år är ingenting i sammanhanget.
          ”Närmaste åren” är ett vidsträckt begrepp så det är antagligen ingen brådska för er ännu 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s