Denna snödränkta eftermiddag invigdes ett av världens minsta utombordarmuseer. I ett hörn av verkstaden fick min gamla Seagull och nyförvärvet, en NV-Marin en egen plats att hänga på. De hänger på lämplig höjd för att jag efter varje snöskottning skall kunna dra in doften av avslagen oljeblandad bensin samtidigt som jag kramar motorerna och drömmer om sommaren.
Båda motorerna är faktiskt äldre än jag. Den ena är till och med betydligt äldre, den har fyllt femtio för flera år sedan, den andra är bara året äldre än jag. Vi kan ju ha en gissningstävling:
Vilken av motorerna är äldst?
Den som klarar av att sätta årsmodellen på åtminstone en av motorerna kommer för lång tid att ha en egen varm plats i mitt hjärta…
UuPee's Garage 
Sjögullet borde var yngre. Men tillika måste jag påstå att jag är så långt från kunnig på utombordare.
NV-Marin 1960 och Seagull 1956.
Det kom ett par kvalificerade gissningar. Så här ligger det till:
Den blå/grå NV-Marin som ser någorlunda modern ut är från 1958.
Seagull, rörhögen med svart tank är från Augusti 1964.
Seagull är en motor som började te sig en aning gammaldags på sextiotalet. Trots det sålde den rätt bra ännu på sjuttiotalet. På åttiotalet verkade den nästan förhistorisk men såldes likväl en del. På nittiotalet moderniserades den med kåpa över motorn och startsnöre som inte behövde lindas runt svänghjulet före varje startförsök! Det hjälpte inte, 1996 lades produktionen ned. Att den levde kvar så länge kan bara bero på en trogen köpkrets och att den faktiskt var tämligen pålitlig trots att den är engelsk och innehåller flera engelsktillverkade elkomponenter…
Jag brukar ta några små nostalgiresor med den varje sommar. Den låter lite som en moped på för hög växel och den tioprocentiga oljeblandningen i bensinen gör att man lämnar ett tätt blått dis efter sig. Den är en baddare på att samla sjögräs i propellern. Då är det bara att stanna motorn och riva loss trasslet.