Början på tunneln

Att säga att jag ser slutet på tunneln skulle vara fel. Sex månader alterneringsledighet innebär att man har varit utanför tunneln och nu skall man försöka hitta in igen. Och visst är det fint att vara utanför tunneln och bara ana surret från ekorrhjulen därinne. Men att börja jobba igen är ändå inte allt för motbjudande. Sex månader av oinrutad tillvaro där man i görligaste mån undvikit att planera dagarna räcker gott för tillfället. Vore min ledighet längre tror jag att återanpassningen till rutiner och delvis kalenderstyrd tillvaro skulle bli väl svår.

Trots att jag undvikit planering så hade jag ju några målsättningar. Jag pratade om att ordna upp i mina miljonlådor. De jag har på hyllan i verkstaden har inte ordnats upp i någon större bemärkelse, däremot har de i takt med mina mer eller mindre sporadiska projekt tömts. Inte till tomhetens ekande, men mycket av innehållet har skruvats fast i någonting.
Jag pratade också om miljonlådan i mitt kraniums valv. Där har samma effekt vidtagit. Av mina bokprojekt kan det ena anses så gott som slutfört. Ändå känns det som att varje gång jag läser igenom texten så finns det något som jag vill ändra. Jag vet inte hur långt slutfilarskedet brukar vara för andra som skriver. Tanken var att nu rör jag den inte på ett par veckor, sedan läser jag igenom den, ändrar högst två saker och skickar iväg den till refusering.

Mina andra bokprojekt har också tagit stora steg framåt. Mängder av text har tillkommit, men det viktigaste är att jag fått ordning och struktur på dem. De är väldigt olika, den ena är en kåkbok. Den skall vara en slags handbok i hur man sköter, hanterar och reparerar tekniska saker i hemmet. Allt från att smörja lås och rensa avlopp till hur man håller koll på oljebrännaren. Jag har haft en hel del material klart till den men nu (tror jag mig) har jag hittat konceptet och uttrycksformen.
Den andra boken är en roman. Den får ta den tid den tar, den är tämligen tidlös. Först trodde jag att jag hade material till flera romaner, men nu när jag började strukturera upp det märker jag att mycket går att kombinera till någonting som säkert blir bättre än någon av de enskilda idéerna.

Jag funderade också lite skämtsamt på hur jag skulle klara av den stress som pensionärerna brukar klaga på. De har ju alltid så bråttom och mycket på gång de där gamlingarna. Och nu förstår jag hur det ligger till. Det är underbart att stiga upp om morgonen, äta frukost och titta ut och därefter bestämma sig för vad man vill göra den dagen. Men om det finns en fast punkt i kalendern blir allt annorlunda. Då måste man försöka lägga upp det hela efter den tidpunkten. Som exempel kan nämnas tandläkartiden jag hade vid middagstid på en onsdag. Hela veckan styrdes av den där ena halvtimmen. Ingen idé att åka ut till sommarstugan på tisdag om man likväl skall tillbaka in till stan nästa dag. Alltså blir man tvungen att åka iväg efter tandläkartiden för att få några dagar på sig. Fast då kan ju det fina vädret vara långt borta. Och på veckoslutet vill man ju vara tillsammans med familjen som kanske inte är intresserade av höstfägring i skärgården. Det tydligen mycket jobbigare att pussla i kalendern när bitarna blir få men stora!

Mycket tid har som sagt tillbringats på sommarstugan och i verkstaden. Men men en hel del tid har också gått till att besöka vänner och bekanta och hjälpa till med deras projekt. En låda med elektrikerverktyg har ofta stått i bilens bagagerum när man åkt iväg. Och båtturer i skärgården har företagits vid varje givet tillfälle.

De egna hantverksprojekten har kommit och gått i en strid ström. Projektbåten Faderullan sattes i skick och sjösattes. Sedan rullade det på: En ny brygga vid sommarstugan, rinnande diskvatten fixades till densamma, en ny dator sattes samman åt dottern, hon fick också ett nyrenoverat nattygsbord, en båttrailer byggdes, trädgårdstraktorn byggdes om, taklister sattes på plats i farstun, en kärra till trädgårdstraktorn byggdes, tre volvomotorer skruvades sönder i beståndsdelar och en massa annat smått och gott pyssel och syssel som föll en in. Som en petite finale bytte jag i veckan värmeregulator på värmepumpen, lite övning för kommande arbetsdagar har jag alltså fått.

Något som inte var helt nytt för mig men ändå något där jag växt en aning är matlagning. Fruns enda blida begäran gällande min ledighet var att jag stod för middagen på vardagarna. Jag skall inte påstå att jag njutit av varje minut i köket, men ibland har det varit rentav roligt. Inte minst de gånger man fått beröm för sitt kulinariska alster.

Och så har jag skottat snö. Jag skrev en gång om ålderstecknet som innebar att man numera helt opåkallat och omedvetet kan bromsa lite när man åker ner för en backe med cykeln. Ett annat liknande är att man strävar till att få snygga och jämna snöhögar. Förr skottade man bara bort skiten! Troligen återgår jag till den senare metoden nu när jag börjar jobba igen.

Slutsatsen är nog ändå att jag har haft ett halvår av fullständig kvalitetstid som jag kommer att minnas länge. Och längta tillbaka till.

Annonser

2 reaktioner på ”Början på tunneln

  1. En tid som säkerligen varit bra att avnjutas i eget tempo. Förhoppningsvis skall vi få information om bokens, eller böckernas färdigställande och utgivning, när det är aktuellt. Att kunna rå om den lediga tiden som man vill kan kännas värdefullt. Fastän jag emellanåt har två kanske tre dagars ledighet efter ett körpass, så känns det skönt att helt få rå om den tid själv.

    • All tid man har för sig själv är kvalitetstid om man trivs i sitt eget sällskap 🙂

      OM det går så att något av mina alster någonsin går i tryck kommer jag knappast att kunna hålla tyst 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s