På kurs

För ett tag sedan blev jag trots ett mycket återhållsamt och diskret valarbete invald i elektrikerförbundets representantskap. Representantskapet består av invalda från de lokala fackavdelningarna ute i vårt fagra land. Man får tacka kollegorna för förtroendet.
Förvaltningen av förtroendet inleddes i fredags och lördags genom att delta i en kurs som ordnas för medlemmarna i representantskapet. Vi fick lära oss om elektrikerförbundets nya organisationsmall, vår roll i det hala, mötesteknik och mediahantering. Och så fick vi ju träffas och umgås under otvungna former och skapa oss ett litet kontaktnät bland medlemmarna.

Föreläsarna var kunniga människor med stor erfarenhet. Ändå är kunskap nästintill värdelös om man inte äger förmågan att dela med sig av den på ett smart sätt. En föreläsare körde säkert fyrtio powerpointsidor på en timme medan han stod med ryggen mot publiken och pekade mot skärmen med mikrofonen. Därav gick säkert största delen av hans verbalt utdelade kunskap de flesta förbi.  När någon sade till om den dåliga hörbarheten hjälpte påminnelsen bara tills han bytte sida i presentationen. Han hade dessutom använt minsta tänkbara fontstorlek på presentationen. Det var antagligen bara de som satt längst fram som slapp kisa och stirra sig till vad som stod i de olika färggranna fälten som skulle ha rymt fyra gånger större text. Eftersom ingen riktigt hörde vad föreläsaren sade så bildades små lokala diskussionsklubbar i salen och ruinerade de sista möjligheterna för de övriga att få ut något av föreläsningen. Nåväl, det mesta av hans material borde höra till allmänbildningen ändå.

Föreläsare nummer två förkunnade med aningen stolthet i rösten att hon inte tänkte använda sig av powerpoint. Det bådade gott, vid kaffepausen före hennes föredrag verkade hon vara en trevlig och lättpratad kvinna. De egenskaperna lämnade hon dessvärre bakom sig när hon tog plats framför kursdeltagarna. Då blev hon som en ordrik bok med långa meningar och utan styckeindelning. Informationen kom i en timslång nästan oavbruten harang. Mina öron domnade.

När jag nu ändå är inne på det här med irritationsmoment så kan man inte undgå att nämna några exempel om deltagarnas beteenden. Förutom diskussionsklubbarna ute i auditoriet så finns det alltid en trampare per bänkrad. Ni vet de där som bara måste sitta och gunga med benet i sin egen frekvens så att alla i hela bänkraden blir lätt omskakade. Det verkar vara ett rent omedvetet beteende som vid tillsägelse upphör för bara ett par minuter. Slutligen röt killen bredvid mig till tramparen ett par säten bort: Lopeta nyt s*****a se ramppaaminen tai mene v***u istumaan lattialle! (Kunde du vänligen låta bli att trampa eller eventuellt gå och sitta annorstädes. Övers anm.)

Men nog klagat på olika föreläsningsfenomen. I stort var de två kursdagarna givande, trevliga och intressanta. De praktiska övningarna i mötesteknik och mediahantering var givande och lärorika. Nu vet man var i organisationen man står vad som förväntas av en. Och det var det viktigaste.

Annonser

4 reaktioner på ”På kurs

  1. Att hålla ett föredrag så att det är intressant är svårt. Man blir tyvärr ganska fort trött och skärpan försvinner. Jag var i höstas med om ett föredrag av en kvinnlig polis, som verkligen kunde sin föredragsutläggning. Med jämna mellanrum röt hon till med hög röst, att man nästan lättade från stolen, men på ett sätt att ingen blev rädd eller stött av ljudhöjningen. Hon var otroligt bra på att förklara varför vi skall använda säkerhetsbälten, och att komma ihåg att de inte är till för att polisen skall bötfälla oss om vi glömmer, eller struntar i att använda bälten. 😛

    • Jo, det behövs något som bryter monotonin ibland 🙂

      Och det glömde jag ju skriva; det fanns flera riktigt duktiga föreläsare på fackkursen också. De ägde förmågan att skapa en diskussion i ämnet och hålla i tråden om diskussionen började glida iväg från ämnet. För man lär sig bäst när man luras att tro att man kommit fram till det här själv…

  2. Sedär. Nu är du inslussad i ett fack. Förligger det risk att du inte längre får / vill tänka ”outside the box” som du brukar? Eller förväntas du ensidigt driva ditt facks intressen? Sitsen är onekligen intressant och kan även vara krävande och lärorik så lycka till.
    ps. Fågelbergsetableringen är på sista avgörande behandlig i denna vecka. JHag kan bara hålla tummarna.

    • Så länge det är möjligt håller jag låda utanför lådan. Det verkar ändå råda en stämning som uppmanar till diskussion snarare än återhållsamhet i facket. Min målsättning är att driva ut politiken ur elektrikernas intressebevakning. Allt för mycket energi har slösats på politiserande mellan grupperingar inom facket i stället för att dra åt samma håll blåsandes på samma kol och jobba för det som är viktigt för medlemmarna.

      Lycka till med Fågelbergsprojektet, dina båtar är värda all framgång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s