På ledighet följer semester

Till min arbetsgivares illa återhållna motsträvighet var det dags för en liten semester. Det var ju bara tre veckor sedan jag återkom från min halvårslånga alterneringsledighet. Till mitt försvar kan sägas att att resan var beställd och arrangerad sedan länge.Resan gick till en liten semestervik vid namn Amadores på Gran Canaria. Stället ligger på promenadavstånd från Puerto Rico.

Hotellet heter Mirador del Atlantico. Stället hänger på en insprängd bergsavsats med utsikt mot stranden. Det är ett rätt fräscht och välskött hotell med några små egenheter som jag återkommer till. Vi tar det vackra först; utsikten från den skuggiga balkongen.
balkongvyEgenheterna ja; vi råkade få ett rum ovanför rondellen där all trafik till hotellet rör sig. För de som sover lätt och har svårt att somna om rekommenderas att byta till något som ligger en bit in på komplexet. Bussar och taxi hämtar och för gäster dygnet runt. Vi tretiden på natten kommer sophämtargubbarna och de håller inte igen med arbetsglädjen. Det pipas med backvarnare och glasflaskor och sopor faller med glättigt skrammel ner i sopbilens djup och pressas samman med gott varvtal på motorn.

Byggkvaliteten och materialen är okej, snygga kakel och klinkers över allt och ett tämligen välutrustat kök hör till rummet. Allt är riktigt fint bortsett från innertaket som tydligen har monterats under stor brådska och utan avvägningsinstrument. Ställvis är det så snett att till och med dottern som är fjorton år noterade skevheterna. Badrumsarmaturen är värd ett hedersomnämnande. Den ser ut som en blandning av verkstadsbelysning och dalahäst med sina dekormålningar.

armaturKillen som monterade toapapperullhållaren använder antagligen inte toapapper. Det krävs lite akrobatik att sträcka armen snett bakåt och riva av en bit papper, vi löste problemet med en rulle på badrumsbordet…
skithuspaperrullhållare

Omgivningarna är trevliga, rena och välskötta. Stranden utgörs av en liten vik som fått långa vågbrytare. Längs stranden finns ett otal restauranger och shoppar som säljer badkläder, souvenirer, sprit, vatten och allt man kan behöva på en dag på stranden. Allt detta bara ett tiotal meter från strandstolarna.
stranden

Stranden är som ett slags ett människoakvarium. Människor finns i alla former och färger. De rör sig precis som fiskar i ett akvarium, somliga, företrädelsevis de små springer omkring med god fart medan andra sakta glider omkring medan andra bara ligger stilla och flämtar.  Där finns de ölmagade männen som ser ut som gravida pepparkaksgubbar och deras fruar som är bruna och rynkiga som russin. Man får känslan att de där damerna inte dör som vi andra, en dag har de bara torkat bort med en cigarrett mellan fingrarna och ett halvtomt sangriaglas bredvid sig.  Där bland alla ligger man och byter färg likt en långsam kameleont. Man börjar som lakansvit och övergår via grisrosa till olika nyanser av brunt och klarrött.

Strandpromenaden som leder till Puerto Rico är väl värd att nämnas. Den klänger på klippan mellan landsvägen och havet. Den bjuder på fin utsikt och havsbrus hela vägen. Det är ingen lång sträcka men det tar ändå en stund att gå för man stannar gärna till och tittar ut över havet och strandklipporna.
promenadenFramme i Puerto Rico ville damerna besöka ett shoppingcenter. Det är med irriterande träffsäkerhet försäljarna i de här hålorna artbestämmer en: ”Terve, terve! Tääälä halpa kenkä!” En viss tröst var att de efter ett par dagar blev lite osäkra ”Are you from Holland?” Till snubbarna som fattat posto vid vägen ner till stranden för att lura en med gratis kartor och lotter som leder till meningslöst tidsslöseri med taxiresor och marknadsföringsterror började jag säga att vi är från Paraguay. De ville inte riktigt gå på det men man blev lämnad ifred i alla fall. Puerto Rico verkar för övrigt vara norrmännens tillhåll, de dominerade så till den milda grad att man kan anta att stället snart byter namn till Den Norske Solefjord”. Lite komiskt att betrakta hur de satt i strandrestaurangen och följde med tävlingar i längdskidning och alpint medan en sval öl sakta sjönk in och solen stekte nackarna.

En kväll tillbringades i Playa del Ingeles, där pågick en karneval. Ortsbefolkningen och turister klädde ut sig i fantasifulla utstyrslar och festade natten lång. Och alltid där det förekommer karnevalstämning och utklädning så dyker hbt-människorna upp och sätter sin pikanta prägel på det hela. Det var mycket crossdressing och stringrumpor. Vi drog oss tillbaka i favoritrestaurangen Las Brassas och avnjöt en brakmiddag innan vi åter gav oss ut i vimlet. Stämningen var hög och trevlig. Lite jobbigt var det att få tag i en taxi men bara att stå i taxikön och titta på vimlet var ren underhållning.
carneval

Annonser

4 reaktioner på ”På ledighet följer semester

  1. Vi höll till vid Playa del Cura och var tvungna att gå genom hela Amadores-stranden varje dag för att komma till Puerto Rico.
    Stranden var vit och vacker men kornig…och strandpromenaden gudomlig!

    • Jämfört med sanden på Playa del Ingeles så vinner ändå den lite grovkornigare sanden i Amadores i och med att den inte blåser omkring i vinden så lätt. Se där! Man håller på att bli sandkonnässör också 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s