Jag gör verktyg. Alltså är jag människa!

”Män är djur” förkunnade en gång en bitter feminist. Om hon verkligen ansåg det eller om hon bara ville ha sina femton minuter i rampljuset vet jag inte. Men en sak vet jag, det som skiljer människorna från djuren är att vi kan tänka ut och tillverka de verktyg vi behöver.

Och denna fina påsksöndag hävdade jag åter min plats bland de mänskligas skara. Ty jag gjorde ett verktyg. Vill man var petig kan man anse att jag utvecklade och sammanförde flera befintliga verktyg till en anskrämlig men fungerande helhet.

Det hela började med att jag skulle skrapa färgen av båten. Att slipa bort de olika färglagren skulle ha tagit en halv evighet så jag bestämde mig för värme och färgskrapa. Först försökte jag värma med en infravärmare, eller terrassvärmare som den också kallas. Den var effektiv men lite  svårreglerad. Man riskerade att värma glasfibern allt för mycket, något som kan resultera sämre hållfasthet. Jag övergick då till att värma med varmluftspistol. Det fungerade tillfredsställande. Men det var en aning bökigt att hålla varmluftspistolen samtidigt som man ville hantera skrapan med båda händerna. Till slut smälte skrapan som var gjord av plast och bladet lossnade. Det blev vändpunkten, jag svetsade samman lite skrotbitar ur restlådan och fick till en skrapa med två stadiga handtag. Efter lite mer funderande svetsade jag fast en avgasrörsklämma som håller varmluftspistolen i rätt läge. Och sedan gick jobbet med en flytande elegans. Bara att hålla en jämn hastighet med skrapan så värms färgen och skrapas bort i bekväma drag. Det är inte ett vackert verktyg, men dess skönhet finns i funktionen.

skrapa

Båten som skrapades bjöd på överraskningar. Senaste sommar började den vita färgen på skrovet bubbla upp och flagna av på sina ställen. Under såg man en ljusblå kulör som stämde bra överens med standardkulörerna på gelcoat från sextio och sjuttiotalen. Min första tanke var att försöka skrapa fram gelcoaten i hopp om att polera upp den. Men när jag började skrapa visade det sig att det blåa var ett vanligt färglager, före det hade båten varit beige och understa lagret var  grönt. Den blåa färgen var alltså inte gelcoat. Det blir alltså att slipa upp den gröna färgen, spackla, grundmåla och slutligen måla en ny ytfärg. Den nya kulören hinner jag fundera över medan jag skrapar, slipar och grundmålar.

skrapad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s