Lantliv? Bah!

Det slår inte fel. När snön töat bort och första krokusen gluttar fram ur den frusna jorden så blir Min Älskade trädgårdsinspirerad. Varje dag när hon kommer hem från jobbet tar hon en noggrann koll på vad som hänt i rabatten under dagen. Och så börjar hon bläddra i trädgårdstidningar. Hon letar fram gamla årgångar och köper några nya tidningar  när tillfälle ges. Vetgirig som jag är brukar jag också bläddra igenom de nya. Det brukar ju finnas en del om verktyg, redskap och lite byggtips.

I dag hittade jag en tidning på bordet i vardagsrummet jag inte sett förut. Den heter Lantliv. Jag blev en aning exalterad. Så innerstadsuppväxt och senare förortsbo jag är så har doften av den mjuka österbottniska myllan aldrig varit fjärran. Sommarveckorna i min barndom hos morföräldrarna ute i Malax satte behagliga spår i mig. Åkrarna, skogen och ån var fantastiska lekplatser. Skogen bakom byn där jag nu bor är en bit landsbygd där jag kan vandra omkring och avnjuta en gnutta lantliv närhelst jag önskar. En själens viloplats.

Jag tänkte att en tidning som heter Lantliv har artiklar om stövlar i lera, fläckiga overaller, rutiga flanellskjortor, motorsågar, flistuggar, yxor, jordfräsar, såmaskiner och traktorer, kanske rent av någon sexcylindrig.

Jag bläddrade och bläddrade. Och vad såg jag? Klänningar, inredningstips, arkitektritade villor, vita soffor, recept på italiensk mat och små växthus inredda som vardagsrum. Vad fan? Vilket antiklimax! Det enda som vagt påminde mig om mina dagar på landet var en bild på en Renault 4 som utgjorde ett pittoreskt inslag på en bild i en artikel om trädgårdar i Bretagne. En Renault 4 är inget jordbruksredskap, men min morfar hade en sådan och morfar var ju lantbrukare. Jag minns fortfarande registernumret på morfars blå exemplar; VSP-20.

 

Annonser

2 reaktioner på ”Lantliv? Bah!

  1. Mina kompisars far hade en Renault 4, och vi hade en Saab 99. Jag: ”vår har 100 hästar”, de: ”vår rymmer en kubik ved”. Jag: ”vår går i 180 km/h”, de: ”vår rymmer en kubik ved”. Och så höll vi på…

    • Tvivelsutan charmiga åk de där relluna. Morfars upphörde aldrig att överraska. När han skulle bromsa tog han ett stadigt tag om ratten, man kunde nämligen aldrig på förhand veta åt vilket håll bromsarna drog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s