Det var sämre förr

De senaste veckorna har jag tillbringat det mesta av arbetstiden på ett universitetsbibliotek. Trots att det är mycket lugnt på universitetet ännu så är det en hel del studerande som använder bibliotekets läsesal och de datorer som finns där.

Själv har jag inte studerat på någon högre nivå, jag har helt enkelt inte låtit skolning stå i vägen för min bildning. Jag har till exempel aldrig i mina dagar skrivit en tent. Jag skrev prov där man gav kortfattade svar på direkta frågor. Eller kortfattade, ja kanske i högstadiet, men en del lärare på yrkesskolan drev jag antagligen till förtvivlan med mina långa omständliga svar i högtidlig och mycket driven språkdräkt. Vi fick ofta lite väl mycket tid för provskrivningen och då hann man ju öva sig lite i formuleringens underbara konst. Resultatet kanske inte var så dumt egentligen, den rikliga språkdräkten lurade antagligen en och annan lärare att tro att det fanns någon substans i svadan.

När jag tittat lite över axeln på de studerande som sitter och jobbar på universitetsbiblioteket slås jag av att studiematerialet har moderniserats en hel del sedan jag satt i skolan och tragglade böcker i ellära och matematik. Numera används datorerna i första hand. De ger ju tillgång till ett mycket större utbud av kunskapskällor än de trettio år gamla böcker vi använde. Det som förvånar mig mest är att studerandena i dag hämtar sin information på nätsidor som facebook, radio x3m och diverse dagstidningar. Den slutsatsen drog jag av vad jag fick se när jag kopplade kylkonvektorer i dataklassen och fick en glimt av vad som fanns på skärmarna.

Det var när jag såg dessa studerande vid sina datorer och mobiltelefoner som jag kom att tänka på att det måste vara mycket lättare att vara blyg i dag än på tiden när det inte fanns internet och mobiler. Jag har alltid känt mig en aning blyg och försiktig, i synnerhet i den initiala kontakten med nya människor. I de tidiga tonåren resulterade denna blyghet sannolikt i att en och annan ljuv dam inte blev varse om mina känslor. Om man skulle ringa en tilltänkt flickvän på åttiotalet måste man ringa till hemtelefonen. Och då visste man ju inte vem i familjen som skulle lyfta luren. Det kunde ju vara någon förälder, eller ännu värre; något syskon, en lite småruskig storebror kanske! Numera kan man lite försiktigt skicka ett trevande SMS eller ett meddelande på facebook och på det sättet ta sig fram till en gnutta av påbörjad relation och bekantskap utan att ens träffas.

Och utövandet av olika hobbies är så mycket enklare nu, man joinar något forum och får tips och råd i de mest märkliga frågeställningar. På åttiotalet fick man lov att gå med i en förening eller leta hobbyvänner genom att söka brevvänner med liknande intressen i serietidningen 91’ans brevvänsspalt.

Det var banne mig sämre förr. Ju förr desto sämre…

Annonser

4 reaktioner på ”Det var sämre förr

  1. Men var det inte mera spänning när man var tvungen att se tjejerna i ögonen när det diskuterades det ena och det andra inför helgens bravader. Nu är det bara tummen som dansar över smarttelefonens yta när gänget sitter vid ABC, och av 6 personer så sitter 3-4 och pillar på telefonen, och resten väntar på att någon skall ringa.

    • Alla är ju inte så rättframma, åtminstone inte i början… Har också noterat telefonkulturen på de olika etablissemangen. Ibland undrar man om de inte sitter och messar åt varandra fast de sitter på varsin sida av bordet också 🙂

  2. Jodå Uffe, det gör dom.
    Ibland vill man ju vara lite ”privat” också och skickar det mera vågade per telefon medan man fortsätter prata inför de andra 😉
    Säger jag som är med… :-I

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s