Halvurbant skogsbruk

Boende endast sju kilometer från stadskärnan kan man knappast påstå att residenset står i landsbygdens djupaste och mörkaste mylla. Ändå har vi skogen bakom hörnet och några åkrar i närheten odlas fortfarande. Flera av mina grannar har traktor, vissa använder den faktiskt. Vi är liksom mitt emellan, ett stenkast från staden men tillräckligt långt borta för att t.ex. inte ha tillgång till kommunalt avlopp.  Där kunde Vasa skärpa sig en aning, många landsbygdskommuner har det bättre ställt på den punkten.

En av fördelarna med semi-landsbyggdsboendet är att man ibland får ta fram motorsågen, storstövlarna och den där orangea hjälmen med hörselskydd och fällbart nätvisir. Med motorsågen i handen blir man omedelbart värsta skoggshuggaren. Det känns som ett ofrånkomligt obligatorium att ställa sig i pose med ena foten på den nyfällda stammen och hålla motorsågen sådär lite stolt framför sig. Och hoppas att inte grannarna ser en.

Det växer nämligen på vår tomt så till den grad att man får röja vindfall. Det var ju ingen fura som föll precis, ett illa återhållet videträd gav efter för sommarens friska vindar och lade sig mellan bilvraken bakom lidret. Totalt var det tre stora stammar från samma rot som lagt sig. När jag nu ändå var i farten tog jag bort en stam på det stora äppelträdet,  den växte i det närmaste vågrätt och har varit i vägen när man skall klippa gräset. När allt var kvistat och klart insåg jag att rishögen som uppstod skulle kräva minst tre släpvagnslass med ris att transportera bort. Att elda med grannar i nästan alla riktningar vill jag undvika. Det händer då och då att vårt ventilationsaggregat drar in röklukt när någon i grannskapet bränner kvistar. Jag tycker att god grannsämja är guld värd så jag undviker eldandet. Lösningen blev att lyfta upp kvisthacken på flaket och köra ner hela rasket till flis. Ett lagom dagsverke i det fina höstvädret. Och det är alltid trevligt att dra fram hela maskinparken och brumma och puttra några timmar ibland.

skogsbrukSom en naturens belöning råkade jag hitta årets sista jordgubbe. Där inne bland bladen gömde den sig. En smak av sommaren bland de fallande löven.

smultronjordgubbe

 

Annonser

2 reaktioner på ”Halvurbant skogsbruk

  1. Det ligger djupt i generna det där med att leva nära naturen. Vilken fröjd är det inte att sticka sin näsa i en nykluven vedstapel och låta näsborrarna kittlas av den färska kådoften, eller att ha syltkällaren laddad med egenhändigt plockade bär. Man är en millionär i livskvalitet.

    • Alla äger inte förmågan att njuta av det lilla. Själv har jag mycket av det lilla och kan därmed njuta lite varje dag. Eller som det står på ett korsstygnsbroderi hemma hos ett äldre par jag känner ”Rik den som nöjd är”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s