En lättnadens suck drogs i dag i garaget. Båten fick ju bogseras till upptagningsrampen i år eftersom den plötsligt slutade driva. Efter lite takisoleringsprojekt och annat som kommit i vägen fick jag i afton en stund över till att utföra en obduktion. Jag hade ett par olika värsta scenarion. Ett var att kopplingen fått någon inremedicinsk åkomma som skulle kräva att man skruvar upp det hela utan tillgång till manual eller ens en sprängskiss. Scenario två var att motorns svänghjul lossnat, detta höll jag för osannolikt eftersom motorn ändå gick jämnt och fint. Bilden beskriver med avskyvärd tydlighet scenario tre.
Delarna som ligger på träskivan mellan motorn och kopplingen skall utgöra en enhet mellan motorns svänghjul och kopplingens axel. Det som hänt är att delarna har skiljts från varandra och blivit en massa små separata enheter som inte kan överföra kraften mellan motorn och kopplingen. Vad som har hänt är antagligen att drivplattans delar inte varit dimensionerade för motorns effekt eller att de har utsatts för vibrationer. Möjligtvis både och i oskön kombination. Vibrationerna åtgärdades senaste vinter när det hela linjerades in på nytt, men drivplattan blev ju inte bytt då så när jag tangerade sommarens hastighetsrekord sade alltsamman upp sig och tog farväl på detta destruktiva sätt. Som tur är är detta antagligen det billigaste felet av de som var möjliga. Jag såg mig redan letandes efter en ny koppling med inbyggd vinkelväxel, en dyr och nästan hopplös uppgift som jag nu besparats.
UuPee's Garage 
Efter att ha gjort Göta kanal med en tändkula vars backningsförmåga inte var av denna världen beslöt jag att förnya alla kugghjul och bussningar i planetväxeln. Då hade vi redan nästan skrämt slag på en kanalbåtsskeppare med vit skjorta och förgyllda gradbeteckningar på axlarna. Med stor sannolikhet fick han tvätta upp de nystrukna Björn Borgkalsongerna efteråt. Till min stora glädje hittade jag en firma i hemstaden som hade som specialitet att tillverka just kugghjul. De skickades till Vasa för att ythärdas. Nu fungerar kopplingen utmärkt, men den stora propellern drar så in i norden till babord när de 13 tonen skall bromsas upp vilket ger tillvaron en extra krydda.
Härligt med grejer som går att reparera. Tror nog att de där Götakanalskepparna är rätt härdade när det gäller fritidsbåtar som beter sig, av en eller annan orsak. På tal om att backa och bromsa så borde jag göra något åt geometrin i mitt gas/växelreglage. När man lägger i backen så hinner gasen lite före. Man varvar så att säga upp innan växeln går i vilket resulterar i mindre graciösa backmanövrar och inbromsningar.
Jag igen hade problem med att överföra en helt mekanisk kopplingsspaks motsträviga rörelse från motorn till sittbrunnen längst bak i aktern. Jag körde enligt minsta motståndets lag vilket resulterade att båten går framåt när man drar spaken bakåt och vice versa. Hade tänkt ändra det vid tillfälle, men efter 15 år är jag redan så van att det får anstå. Med varvtalet var det enklare. där var problemet att överföra en vridning på långt mer än 90 grader. Det löstes med hjälp av en ”kardanlänk” från en hylsserie, vinkelväxeln från en aktersnurra samt mässingsveven från en gammal rysk armekonservbrytare inhandlad på Juthbackamarknaden. Fungerar glimrande.
Det är alltid lika kul att använda ”fel” grejer till rätt ändamål. Att rota sig igenom miljonlådan och mecka ihop det man behöver skänker en alldeles speciell känsla av framgång. Och Juthbackamarknaden är en ständig källa till välbehövliga tillskott i miljonlådan och så träffar man trevliga människor också 🙂