Textilindustrins tillkortakommanden del 1

På sistone har jag ovanligt ofta konfronterats med textilindustrins tillkortakommanden. Vi kan börja i sängkammaren. Men det blir inte mycket romantik om någon tänkte sig det. Jag fick nämligen denna förmiddag i uppdrag av Min Älskade att byta lakan i den äktenskapliga sängen. Själv var hon upptagen av pepparkaksbak, något som jag ogärna vill avbryta henne i. Julstämningen stod alltså hög som ett hus i residenset när jag skred till verket.
Vår säng är av normal dubbelsängsstorlek. Täcket är ett heltäckande och alltså minst lika stort som sängen. Att få ut täcket ur det enorma påslakanet bjöd inte på några problem. Inte heller att få av det dubbelsängsbreda underlakanet.  Att få det rena fräscha doftande lakanet på plats var en annan femma. Vi använder de där praktiska underlakanen som har en sydd ficka som skall trädas över bäddmadrassens hörn. I teorin är detta ingen konst. Praktiken är dock något som ofta är mycket fjärran sin kusin teorin. När man lagt ena hörnet på plats och flyttar sig till nästa står hörn nummer ett upp i skyn och hotar att glida ur. Då breder man ut sina vida armar för att kontrollera det hela. I det här skedet är armarna upptagna och två hörn av lakanet är inte ens i närheten av sina slutdestinationer där borta i andra ändan av sängen. Man kliver alltså upp i sängen och sätter vardera fyrtiotrean på varsitt hörn. Nu kan man fatta de två återstående lakanshörnen med de friställda händerna och störtdyka framåt för att liggande trä allt på plats. Och så ligger man där då. Som ett stort x över sängen. Släpper man taget flyger lakanet upp och lägger sig tillrätta i en flik. Det hela löste sig genom att efter lite trixande få en tung bok i vardera hörnet så länge att man kunde släta ut lakanet så att allt hölls på plats. Ett bräckligt vapenstillestånd mellan lakanet och undertecknad lade sig över sovrummet.

baddare

Då var det dags för täcket med sitt påslakan. Påslakanstillverkare har uppenbarligen mycket små händer. Att få in mina karlakarlahänder genom de små hålen uppe i påslakanet kräver en delikat insats för att inte sömmarna skall rivas upp. Med ena handen inne i lakanet kan man då försöka dra upp det fluffiga och motsträviga täcket. Här blir man efter en stund lite kort i armarna även om man har väl tilltagen spännvidd. Där stod man som en korsfäst, åter med båda händerna upptagna, fångna i  de trånga ingångshålen och med ett behov av ytterligare minst två händer. Lösningen var enkel när man väl kom på den. Lirkade ut händerna ur lakanet, lyfte lite på ena hörnet av sängen och satte in påslakanets hörn under sängbenet vilket låste lakan och täcke i önskad position. Sedan gjordes samma operation i det andra hörnet. Sedan var det en barnlek att dra upp lakanet över täcket och sträcka ut allting till en dekorativ enhet som lades över sängen med nästan militär sträckning. I detta skede kunde man också ta bort vikterna från underlakanens hörn. Täckets vikt höll allt på plats. Efter denna match var dynvar (örngott) en barnlek.

Detta kan ju inte vara textilindustrins avsikt, att man skall bli deras pantfånge i sängkammaren. Här finns definitivt utrymme för produktutveckling!

Annonser

2 reaktioner på ”Textilindustrins tillkortakommanden del 1

  1. Något som jag skulle vilja se. En man som gör det utan hjälp. Själv tycker jag att det är tillräckligt problematiskt, fastän frun är med och instruerar. 😀

    • Här gäller det att vara diplomatisk, men ibland gör jag hellre saker själv än att utföra dem under Min Älskades instruktionsflöde 🙂 Överlag är jag en medioker teamjobbare, trivs bra när jag får pyssla för mig själv…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s