Den globala uppvärmningen

Så gott som varje dag presenteras i olika media hur nya rön om den globala uppvärmningen och växthuseffekten. På kommentarfälten i samband med artiklarna går debatten sedan het mellan de som å ena sidan totalt förnekar allt som har med global uppvärmning att göra och de som vill hävda att detta faktiskt är ett problem och att åtgärder borde vidtas.

Själv tycker jag att det är synd att debatten om jordklotets tillstånd och vad som kommer att hända bara handlar om koldioxid och den eventuella globala uppvärmningen. Som om det skulle vara de enda problemen. Det är också synd att det hela har polariserats bortom allt vett och sans. Man måste liksom hålla med endera ultraskeptikerna eller de radikalaste katastrofteorierna för att över huvud taget platsa in i debatten. Och företrädare för dessa två antipoder är de enda som tycks komma till tals i media numera. Själv brukar jag ignorera de debattörer som aggressivt idiotförklarar motståndarna och vägrar inse att sanningen troligen finns någonstans mitt emellan de extremaste rönen.

Fördelen med den myckna forskning och tillgången till den är att alla och envar kan hitta forskning som stöder vederbörandes ideologi, livsstil och rentav religion. Nackdelen är att det är omöjligt för en vanlig dödlig att få en nyanserad bild av vad som egentligen är närmast sanningen.

Av media har man ingen större hjälp. När någon institution eller forskare presenterar sin nya forskningsrapport så är journalisternas första fråga: ”Vad är det värsta tänkbara scenariot som kan inträffa enligt dessa nya rön?” Det är svaret på den frågan som presenteras för oss med stora svarta rubriker. Forskarna hade kanske egentligen ett mycket måttligare och troligare scenario men det var inte mediasexigt och därmed lämnas den tolkningen till de som faktiskt orkar och har tid att läsa på.

Det stora tabut verkar vara jordens befolkningsmängd, säger någon ordet överbefolkning blir hen genast stämplad som misantrop eller en blivande Hitler. Börjar någon diskutera överbefolkningen så har vederbörande hela setet mot sig, politikerna, religionerna och alla som har en önskan att lämna några arvingar efter sig. I sig lär det inte vara ett oöverkomligt problem att det finns dryga sju miljarder människor som skall ha något att äta. Resurserna räcker med råge, problemet just nu är att resurserna inte fördelas jämnt.

Det andra problemet med de sju miljarderna är att nästan varenda en strävar till att uppnå den levnadsstandard som vi i västvärlden har haft de senaste hundra åren. En levnadsstandard vi anser oss ha rätt till eftersom man satsat svett, möda, intelligens och kapital på den. Men vi har inte rätt att neka herr Gupta i Delhi eller familjen Chang i Peking att skaffa bil, centralvärme, luftkonditionering, rinnande vatten och allt annat som hör till vår vardag. Men den dag alla har det som vi i väst så har världen problem, med eller utan global uppvärmning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s