Bordellampan

Ofta när folk får klart för sig att jag är elektriker så drar de sig till minnes någon antik kär lampklenod eller annan elpryl som skräpar i skåpet. Man har inte vågat använda den eftersom de gamla sladdarna ser livsfarliga ut. Lätt tårögda av nostalgi brukar de så fråga om jag eventuellt kan sätta in nya sladdar och delar så lampan kan användas igen. Jag brukar då svara med ett bestämt njaaaä. Det är nämligen ofta så att allt som har med det elektriska att göra i armaturerna har åldrats och blivit sprött. Risken är att man bryter sönder någon oersättlig del med teknisk eller estetisk funktion när man demonterar det hela. Då sitter man där i garaget och våndas; skall man riskera helheten och försöka med risk för att den vackra armaturen för evigt blir skrot? Eller låta bli. Ofta låter jag bli.

Men lampan på bilden verkade vara så pass robust till sin natur att jag vågade mig på ett bestämt njooo. Och så kallade frun i huset mannens antikinköp för ”bordellampan”, detta lär emanera från den vackert röda skärm som hör till. Att sätta ”har en gång renoverat en bordellampa” till sin CV ger definitivt CV’n en pikant touch.

bordellampan

Att få ut den gamla sladden ur det böjda röret visade sig vara den stora utmaningen. Sladden satt nämligen som berget. Antagligen har den dragits in med glidhjälp av såpvatten eller vaselin. Detta hade sedan fått torka från femtiotalet till dags dato. Första försöket var att sätta ett par slangar på rörändarna och fylla på med vatten i hopp om att detta skulle lösa upp såpan, eller vad det nu var. Två veckor senare behövde jag skruvstädet där det hela var uppriggat så jag passade på att försöka dra ut sladden. Förgäves. När skruvstädet åter blev ledigt fyllde jag i stället röret med rostlösningsolja i fall kabeln helt enkelt rostat fast. Efter ett par veckor i oljebad gjordes ett nytt försök med samma nedslående resultat. Här behövdes tyngre droger! Jag klippte provbitar av sladden och satte dem i olika burkar med diverse medel. Aceton, toluen, bensin, sprit, alkylatbensin, terpentin, thinner, bromsvätska och bromsrengöringsmedel. De nio burkarna stod sedan några veckor och verkade. Jag hoppades att någon av vätskorna skulle lösa upp plasten i kabeln. Jag hittade sedan burkarna när jag städade arbetsbänken. Förväntansfull började jag öppna burkarna en efter en. Samma resultat i samtliga burkar, kabelns hölje var endera helt opåverkat eller så hade det svällt en aning. Och det var ju inte något jag önskat.

Det hela fick bero i hopp om att jag skulle komma på någon annan smart lösning på problemet. Och gränsen mellan att någonting får bero och att detsamma fullständigt glöms bort är hårfin. En försiktig påminnelse från lampans ägare fick mig att åter börja klura på det hela. Den nya, lite desperata planen blev att försöka nöta bort kabeln på mekanisk väg. Jag klippte (med tvekan) av kabeln i ena änden av röret och borrade bort så mycket av den man kan med en rak borr i ett krokigt rör. Sedan försökte jag dra ut kabeln i hopp om att den nu när den var en aning kortare i röret skulle släppa. Inte då!

Åter veckades min panna. Nästa försök blev att med korta bitar av en sorts spiralformad dragfjäder som elektriker använder fastsatt i borrmaskinen försöka fräsa bort kabeln. Det var ingen större framgång, sakta, sakta fick man bort en bit, tills fjädern slog sig och blev till ett ohanterligt trassel. Nästa metod var att klippa till en bit pianotråd som vässtes i änden och kördes runt i röret med borrmaskinen. Detta gick lite bättre, men ibland fastnade skäret med resultatet att det hela blev en lång korkskruv. Jag satte mig ned och lät blicken leta runt i garaget efter något som kunde fungera. Till slut föll blicken på en gammal vindrutetorkare. De har två långa platta stålfjädrar som skall hålla torkarbladets gummi jämnt tryckt mot rutan. Jag pillade loss stålbladen, klippte av ett på mitten och böjde ändan en aning. Sedan satte jag fast det hela i borrmaskinen. Och faktiskt! Nu kom det ut plast och kopparspånor ur röret i en långsam men jämn takt. Då och då fastnade stålet och vreds till oanvändbarhet. Till slut var alla fyra stålbladen förbrukade. Frugans bil har den där typen av torkare, om man skulle… Nej, jag vågade inte… Vid det laget satt det ungefär åtta centimeter orubblig kabel kvar i röret. Då satte jag in en lagom lång bit av dragfjädern och slog på med medelstora verkstadshammaren. Efter en stunds envetet bankande kom slutligen resten av kabeln ut. Hurra!

Att sedan sätta dit en ny kabel, lamphållare, brytare och kontakt tog väl sådär tio minuter…

När vi nu har det där med bordeller på tapeten så passar det ju utmärkt med lite musik av den underbara gruppen Sleepy Sleepers. Låten är en översättning av klassikern Black Magic Woman. Skivan hette Livet i Bordell. Nostalgi!

http://www.youtube.com/watch?v=Tv3unHmqEzs

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s