En blir två

Med varierande framgång har jag under åren försökt få till en skaplig tomgång på Faderullans maskineri. Den gamla Volvon har ibland samspelat med Weberförgasaren, oftast när man nyligen gjort någon liten åtgärd eller justering. Sedan när man verkligen har behövt det, som vid någon bryggmanöver med publik så har motorn gått ojämnt eller rentav stannat. Genant.

Under en analys av Weberförgasaren och kunde konstatera att spjällaxlarna är så glappa att man kunde använda förgasaren som kastanjetter. Min plan-B är att i stället montera de  dubbla Solex som jag en gång följde med ett inköp av några lådor båtmotordelar. En ny packning mellan topplocket, insuget och avgasserien måste sättas dit. Passade på att piffa upp avgaslimpan med några lager värmetålig färg när den nu ändå måste monteras bort. Uthus-Björn rådde mig att använda grundfärg för att skydda mot grundstötning. Men eftersom avgaslimpan sällan är i farozonen vid grundstötning valde jag att denna gång inte beakta hans råd.

solexar

Nu sitter allt på plats och den gamla Webern ligger på golvet. Motorn ser faktiskt en aning pompösare ut med dubbla förgasare. Hoppas de åtminstone ger en stabil tomgång. Det är allt jag begär av dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s