Att det skall vara så svårt…

…att få till ett blogginlägg då och då!

Hösten kommer sakta men säkert. Båtarna är upptagna och står inpackade och i skjul. Faderullan väntar på att få motorn urlyft inför bytet av bottenbalkar. Senast jag skulle skruva fast något i balkarna under durken kunde jag konstatera att det inte fanns någon fast substans under glasfiberytan. Balkarna är gjorda i trä som är inlaminerat i glasfiber på sidorna men inte upptill. Detta har lett till att vatten sluppit till och det mesta träet är ruttet. Detta vågar man inte ha motorn upphängd på så nu skall allt förnyas, från för till akter. Före det måste allt ut; durkskivor, säten, motorn, bensintanken och allt annat som tänkas kan.

Den andra båten, den gamla Glastronen står inpackad och höstservad enligt ett flertal av konstens regler. Viktigaste höstgöromålet på en utombordare är enligt min mening att få oljan i växelhuset bytt. Har det läckt in vatten i växelhuset under sommaren finns risken att det fryser sönder under vintern. Som stöd för minnet brukar jag skriva datumet för oljebytet bredvid nivåpluggen.

oljedatum

Bilarna har också fått sin lilla höstöversyn. Olja och filter är bytta och frugans bil fick vinterdäcken pålagda. Min egen lilla skåpbil får klara sig utan vinterdäck någon vecka till. Men nya bromsklossar har den fått.

bromsa

Och sist men inte minst; nya element för sätesvärmen, de gamla hade gett upp för länge sedan. Förra vintern halkade jag omkring på ett sådant där löst sittunderlag med elvärme, det värmde visserligen men var obekvämt och knöligt att använda. Nu hade jag köpt nya element som skall sättas in under klädseln. Det låter ju enkelt, man bara lättar på tyget och sticker in de nya elementen i sätet och ryggstödet.

Det är inte riktigt så lätt.

Först kryper man in under sätet och skruvar loss det, här har man nytta av sina tämligen regelbundna yogaövningar. När man förlöst sätet ur bilen och fått upp det på arbetsbänken tar det en god stund att klura ut hur man skall få bort klädseln. Det är då man konstaterar att klädseln är limmad mot skumgummit och de gamla värmetrådarna är liksom inlimmade i denna helhet. Jag började dra i värmetrådarna som i det samma skar upp fogen mellan tyg och dyna. Det fungerade en bit in på sätet, sedan började tråden brista, dessutom började skumgummit lossna i stora bitar vilket gjorde att sätet antagligen skulle bli en aning knöligt och obekvämt. Med en stållinjal gick det att försiktigt skära sig fram. Efter mycket möda och relativt stort besvär var utrymmet tillräckligt stort för att få in de nya elementen. Sedan var det inte bara att få tillbaka sittdynan och ryggstödets dyna tillbaka på stolstommen. Med visst utövande av brutalitet gick det att spänna det hela på plats. Hade man spelat in en instruktionsvideo skulle de sista fem minuterna av arbetet krävt att det mesta av min monolog hade täckts av ett behagligt pip som avbrutits endast några sekunder för spridda prepositioner och andra småord som måste till för att bilda åtminstone någon form av grammatikaliskt formulerade meningar. Att få sätet på plats i bilen omfattade kroppsställningar som ingen yogainstruktör någonsin konfronterats med.

Men den underbara fröjd det innebär att en kall höstmorgon trycka på knappen och känna värmen sprida sig i ändalykten och ryggen var betalning nog för hela processen.

Där medan jag jobbade med bilarna tänkte jag på bilar förr och nu. Somliga brukar ju säga att man är maktlös inför moderna bilar som krånglar, all elektronik gör allting så komplicerat. Jag brukar våga anföra avvikande åsikt. Moderna bilar krånglar mycket mindre och håller mycket längre innan de kräver service och renoveringar. Jag minns mina första bilar, produkter av tidigt sjuttiotal. Då bytte man olja mycket oftare än i dagens bilar. Man justerade förgasare och kämpade med krånglande automatchokesystem. Hade inte bilen automatchoke fick man lära sig exakt hur långt ute chokereglaget skulle vara utdraget enligt flera parametrar som luftfuktighet, önskvärt varvtal, utetemperatur och motorns temperatur. Man jagade rätt brytarspetsar i stadens alla biltillbehörsaffärer, vissa bilmärken kunde ha ett otal olika märken på tändsystemet beroende på om det var en te.x en tidig 1971’a eller en sen. Dessa brytarspetsar skulle liksom ventilerna justeras regelbundet. Och motorer som höll tvåhundratusen kilometer ansågs vara evighetsmaskiner. Vanliga småbilar var slutkörda vid hundrasextiotusen kilometer och då hade de i allmänhet rostat till den grad att en motorrenovering inte var värt besväret.

Men när jag om morgonen med min relativt kontemporära bil åkte iväg till jobbet med varm sittmuskulatur drog jag mig till minnes en sak som var bättre förr. När man satt i nya tändstift, nya brytarspetsar, ställt tändläget på pricken och dessutom rensat och justerat förgasaren på den gamla skrindan så gick den som en dröm, vilket drag! När man bytt olja och filter i sin moderna bil går den precis som förr, som den alltid gjort…

Annonser

4 reaktioner på ”Att det skall vara så svårt…

  1. Det har du rätt i, bilarna är mera hållbara än tidigare. Å andra sidan kan viss service inte utföras av en vanlig lekman på området. Speciellt när datorer skall kopplas in. Motorutrymmet är mer än fullpackat och ibland är det lite väl mycket plast. Min förra Mazda 929 hade gott om utrymme i både bak och fram. Jag minns en gång när jag bytte bakre delen av avgassystemet på 45 minuter. Liggande på parkeringsplatsen vid sidan om, utan att bilen var upplyft!

  2. Javisst, ”Bilarna var bättre förr” Det får man ofta höra, men då brukar farbröderna glömma att många bilar var rätt slutkörda vid ynkliga tio års ålder och drygt hundra tusen på mätaren. Då talade man sextiotalsbilar.
    Själv är jag övertygad om att bilarnas höjdpunkt var tidigt nittiotal. En diesel från den tiden kan/kunde hålla långt över femhundratusen km. Ingen elektronik som sköter varken bränsletillförsel eller automatisk växling. Denna fenomenala enkelhet är väldigt underhållsfri och är ofta kombinerad med spegel- och sätesvärmare, samt annat gemyt.
    Till saken hör givetvis att jag är något av en bakåtsträvare då det gäller bilar, men faktum är att många moderna bilar börjat få dyra fel vid låga kilometerställningar, så jag är skeptisk till deras kvalitet. Och att inte kunna ens byta bromsklossar utan att kvittera det på datorn är ju bara så helt motbjudande…
    Ja. Till saken hör ju tyvärr också att nästan alla nittiotalsbilar är medkörda så mycket det gick, och bortrostade. Det är 25 år sen 1990.

  3. Med åren brukar det dyka upp lösningar för hemmapysslaren. Äger själv en OBD-läsare som ofta kan peka ut vad som är fel. Sedan kollar man på nätet om den lokala biltillbehörsaffären har delen på lager. Fraka moulit som de säger i Malax när något är praktiskt och går geschwint. Minns hur man i sin stormiga ungdom med hostande bil körde mellan stadens biltillbehörsaffärer för att få tag på den rätta delen. Om ingen av dem hade den i lager kunde det ta veckor att få hem den. Då fick man ta sig till skroten och köpa en begagnad för att komma vidare i livet. Håller med om att nittiotalsbilarna var rätt behagliga att äga. Bästa tipset är att köpa en av de sista årgångarna av en bilmodell. Har bilmodellen producerats ett decennium så brukar alla barnsjukdomar och felkonstruktioner vara åtgärdade.

  4. Att vara bilägare kostar pengar och tyvärr föranleder en del tveksamma ordval, men vi klarar oss inte utan dessa maskiner med alla deras fel och brister. Till all lycka så ställer inte alla bilar till förtret för ägaren, utan kan fungera helt klanderfritt otaliga år. Är den typen som inte klarar av alltför invecklade procedurer i maskinrummet, så jag tvingas hålla mig med relativt nya åkdon, eller betala dyra pengar för åtgärdande av eventuella fel. Men byta däck på bilen är jag en hejare på. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s