En stark kvinna

En äldre dam satt en dag i sin lägenhet. Hon trivdes utmärkt i lägenheten hon hyrde av kommunen. Hon bodde bekvämt på markplanet. Affären och banken ett knappt hundratal meter från dörren, bara att stiga på den hjulburna sparken och kicka sig iväg när så behövdes. Hon satt där i sin lägenhet och gjorde vad damer på 80+ nu gör om dagarna när telefonen ringde.
– Ja, hej. Det är NN från kommunen. jag tänkte kolla om du är hemma för det kommer ett par för att titta på din lägenhet om en kvart.
– Titta på min lägenhet? Varför det?
– Jo, se kommunen säljer ju ut de fastigheter och bostäder som kommunen själv inte använder och din hör ju till dem.

Hur samtalet fortgick efter det vet jag inte. Någon annan lägenhet hade kommunen inte att hyra ut just då, man försöker ju rädda ekonomin genom att sälja fast egendom. Men man kan ju tänka sig in i damens situation. Hur länge får hon bo kvar? Hur skall hon hitta något annat boende? Helst något lika nära service och sina bekanta. Är det raka vägen in på någon form av serviceboende? Fast dit är det ju också kö.

Men damen hade tur. I våningshuset på andra sidan vägen blev en lämplig privatägd lägenhet precis ledig och den fick hon hyra. Några veckor senare gick flyttlasset till andra sidan av vägen och hon är nu nöjd med sin nya lya som dessutom har lägre hyra.

Fast kommunen får inga stilpoäng. Att sätta ut lägenheten till salu utan att informera den som bor där är ett sällan skådat lågvattenmärke. Oberoende av åldern på hyresgästen. I synnerhet när man ringer en kvart före en eventuell spekulant knackar på.

Fast historiens lilla komiska guldkant bjuder Posten på. Damen som pliktskyldigt och ordningsamt meddelat om sin nya adress på rätt blankett och i god tid fick Postens bekräftelsemeddelande troget levererat -till den gamla adressen…

 

Annonser

4 reaktioner på ”En stark kvinna

  1. Man vet inte om man skall orka bli förvånad… Städers och kommuners spariver överträffar allt man har hört talas om.
    Då vi gick i skolan på sjuttiotalet, tidiga 80-talet, så var allting givetvis nytt. Allt blev bättre och bättre, trodde vi. Senare skulle böcker återanvändas tills de bokstavligen ramlade sönder. Nu gör lärare sina egna läromedel, och kopierar dem…
    Fint! Åttaåringar och 80-åringar är ju perfekta sparobjekt! <-Sarkasm

  2. Först trodde jag du skrev en saga men kan ändå inte annat än tro på att detta är verkligheten i dagens samhälle. Inget förvånar mig mera.
    Samma är det med försäljningen av den offentligas egendom och de företag som nuvarande regering planerar. Det är som att kissa i byxan. Sålt är sålt och pengarna försvann i något hål som ingen ens minns.

    Tur att det slutade bra för damen men det kunde ha gått illa.

    • Jag har en vag uppfattning om var du bor, men jag tror att det här gäller den kommun där du bor PJ. Att sälja egendom och verksamhet som är lönsam när kassan tryter är man kanske tvungen till. Dessvärre brukar sådana lägen sammanfalla med dåliga tider vilket gör det hela olönsamt. Att inte informera de som bor i lägenheterna som skall sälja är oförlåtligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s