Ack Viola!

För några år sedan köpte den gode Björn i uthuset en båt vid namn Viola, hon var en sorglig bortglömd uppenbarelse som växt in i en skogsbacke. Hon skulle bli organdonator till drevet på Björns dåvarande båt. Han plockade åt sig det han skulle ha och jag fick ta hand om sätena innan resten sågades i bitar och fördes bort.

Nu i vår har jag lyft ut de gamla bilsätena ur Faderullan för att ge plats åt Violas gamla säten. Eftersom de är en aning bedagade efter åratal i skogen under en trasig presenning fick jag plocka fram skrapan och slipmaskinen. Att jag en gång tog mig tid att tillverka en tvåhandsskrapa med fäste för varmluftpistolen fyller mig i dag med storartad självgodhet och kanske en lätt släng av hybris. Det verktyget gör att man kan skrapa bort flera lager gammal lack med några få lugna drag med skrapan. När lacken är bortskrapad är det en enkel match att slipa fram den där fina mahognyytan med slipmaskinen.

SONY DSC

Efter ett par timmar i verkstaden börjar det ena sätet vara klart för bets och lack. Det andra sätet får vänta till nästa garagesejour.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s