Båtmässa ånyo

Vintern är långt liden och det var dags dags för båtmässan i Helsingfors. Bland nyheterna på nybåtssidan är att marinblått verkar vara på väg ut och att orange verkar vara accentfärgen på kommande. Evinrude har ball design på sin nya motorserie. På tal om utombordare så blir de fler och större. En akter var prydd med två 350-hästars snurror. Båtar i vilka det enda naturliga motorvalet varit dieselinombordare med inu-drev har i dag en eller två utombordare som alternativ. Och numera är det ingen dum tanke, dieselpriset närmar sig ständigt bensinens. En utombordare kräver mindre installationer och är betydligt billigare och lättare än en diesel med drev. Den tar inte upp en massa plats i båten och servicen och vinterförberedelser av en utombordare är billigare och enklare.

Endast en försäljare kunde erbjuda ett sortiment av eldrivna inombordare, och inte ett enda exemplar att känna på och beundra, de fanns endast på bild i en tjock katalog. Hoppas dagen kommer då de motorerna står utställda bredvid de små dieselmotorerna som det nog finns mångfald av.

Det var ungefär summan av vad jag noterade på nybåtssidan.

Härmed över till mässans huvudavdelning -gammelbåtsavdelningen. Börjar med lite glasfiberbåtar. Marinos modeller Swing och Mustang är klassiska modeller som varit eftertraktade från samma dag de började produceras på sextiotalet. Skrovet är både lättdrivet och tål rejäla motorer på samma gång. En Mustang har till och med korsat Atlanten, med svenskt påhäng på aktern. Sommaren 1970 tog sig två finska män över Atlanten. Resan mellan Dakar och Brittiska Guinea tog grabbarna 1128 timmar. En helt galen men tillika beundransvärd bedrift.

mustang_atlant

Modellerna Swing och Mustang är så populära att man på Marinovarvet har dammat av formarna och inlett nyproduktion. Nyproduktion av styrpulpetmodellen Swing har pågått några år redan. En klubb ordnar träffar och tävlingar, Swingers tror jag klubben heter…

mustang

Men mahogny då? Jo, det fanns lite av den varan också. En Riva Tritone till exempel.

riva

Och Donna som saknar sin prominens, är det någon som vet var den eleganta salongsbåten tillbringat sin ungdom och medelålder?

donna

Anno år 1922 från varvet Andrée & Rosenqvist, en underbar renovering av båten med en motor i samma klass.

andree_rosenqvist_androsandros

Ångbåten Strix drog skarorna till sig. Skulle onekligen vara intressant att få sig en åktur i en äkta ångbåt någon gång. Vackert är det i alla fall med polerad mässing och koppar. Och intressant med en massa vippor, ventiler och kranar som det antagligen skall pillas på en del under färden.

strix

När man vandrat några timmar bland båtar och tillbehör började man faktiskt ana ett hopp om vår. Den behagliga känslan fick sig en rejäl törn medan man gick de några hundra metrarna från mässhallen till järnvägsstationen i Böle. Konstigt nog är det alltid samma väderlek när jag besöker båtmässan – lätt snöfall, snålblåst och några minusgrader. Det var skönt att sätta sig i den varma tågvagnen och susa hemåt medan man bläddrade i tidningar, broschyrer och kataloger som hamnat i väskan under dagen.

Tågresan gick smärtfritt ända fram till Tervajoki, ett trettiotal kilometer från Vasa. Vanligtvis brukar tåget bara stanna till någon minut där för att sedan fortsätta. Nu stod tåget bara där. Efter en stund meddelade konduktören att det var något problem med loket och att det skulle ta en liten stund att ta reda på problemets natur. Några minuter senare meddelades att lokets kompressor sagt upp sig och utan tryckluft fungerar inte bromsarna. Nu pågick en utredning över huruvida vår vidaretransport till ändstationen Vasa skulle ordnas. Efter ytterligare några minuter meddelades att bussar var på väg och skulle anlända inom tio till femton minuter. Mycket riktigt, tio minuter senare körde ett par bussar in på stationens parkering och vi flyttade över till dem.
Man får lyfta på hatten för den snabba lösningen på problemet. Tur var också att bussfirman hade sitt garage bara några minuter bort. Slutligen var vi bara en knapp timme försenade när vi kom fram till Vasa.

Annonser

Avslut och landhöjning

Det är dags att avsluta stugsäsongen. Idag åkte jag ut för att tömma vattentunnorna och ställa undan de sista sakerna för vintern. Jag gick ett varv runt ön, satte mig på en sten ute på udden och sög in landskapet. Stenen jag satte mig på kunde jag gå runt torrskodd. När farsgubben byggde stugan på ön i början av sjuttiotalet fick man skutta mellan stenarna för att ta sig ut till den här utkiksstenen. Efter att ha betraktat horisonten och naturen gick jag till andra änden av ön. Eller egentligen inte, andra änden av ön finns numera flera hundra meter norrut eftersom vår ö har växt samman med grannön. Landhöjningen har torkat ut sundet mellan öarna. På sjuttiotalet rodde jag ofta genom sundet, som synes skall vattenståndet vara rejält över det normala för att lyckas med den bedriften.

sundet

Man rodde in i sundet till vänster om den stora stenen borta i mitten av bilden och man skrapade ofta åran i stenen i förgrunden.

fiskarebryggan.v01

Vid bryggan ser det också annorlunda numera. Isen har justerat stenen längst ut, Den är numera bryggfundament. Det är inte utan att hamnen skulle behöva en muddring.

En liten vända till Kotka

Eftersom jag har en vecka semester så gäller det att ägna sig åt typiska semestersaker. Som att ta en liten tur med bilen. Jag har alltid velat se Marinmuseet i Kotka så det var dit jag styrde kosan. På sådär femhundra kilometer hinner man uppleva vackra vyer i insjöfinland och olika väderlek. Naturen visade sin variationsrika sida och jag åkte i solsken, i regn, under regnbågen och i åska med blixt och dunder. Landets polismyndighet bjöd också på bländande ljusspel. En upplevelse som antagligen kommer att faktureras för vid ett senare tillfälle.

Upplevelsen av museet var väl sådär, jag hade väntat mig mer båtar från olika tidsepoker och ett större antal än de få utvalda som stod och såg ensamma ut på det gigantiska golvet. De som tilltalade mig mest var Marinos förstfödda, en Family Sport tillverkad 1958. Båten var renoverad till ett strålande skick. Den intressantaste var nog ändå den gamla racern från 1930 med stegbotten. Både form, skick och material var beundransvärda för en så gammal båt.

stegbat

En annan båt som fanns i utställningen var Kultaranta 2, presidentens gamla vackra salongsbåt som antagligen transporterat en och annan prominent person. Även den var i fint skick, men i något skede har båten utrustats med nya lanternor i svart plast klumpigt monterade på bockade plåtar i rostfritt. Det finns faktiskt riktigt snygga kromade lanternor som hade passat in mycket bättre. Likaså har en ny motor satts in, där kunde man ju ha valt andra instrument och reglage än Volvo Pentas fyrkantiga plastditon.

kultaranta

Övernattningen skedde på hotell Sommelo i Kuusankoski. Hotellets klientel var tydligen arbetsfolk, på parkeringen stod en personbil, resten var skåpbilar av olika storlek. Min lilla skåpbil passade in alldeles utmärkt. Hotellet är en aning bedagat och rummet krävde en rejäl vädring för att tona ned dunstningarna från heltäckningsmattan. Jag öppnade fönstret och ställde fläkten att blåsa in frisk luft medan jag tog en kvällspromenad i de vackra omgivningarna. Som en kuriositet bör nämnas att man får välja om man vill se nyheterna på en traditionell tjock-tv eller den lite modernare platt-tv’n som stod på bordet. Välutrustade rum med andra ord.

sommelo

Sömnen var god och lång, vaknade till vid halvåtta och gick ned till frukostbuffén. Vid det laget var salen tom liksom parkeringen. Arbetsfolket var redan vid sitt id, bara den ensamme semesterfiraren satt där med sin gröt och smörgås. Hemvägen gick den natursköna rutten norrut mot Jyväskylä via Sysmä. Vägarna 410, 612 och 610 är smala, backiga och kurviga men landskapet med sjöar och höga broar över näsen är bedårande. Dålig tajming och ösregn gav mig bara en glimt av Alvar Aaltos båt som står utställd i en vitrin. Den skriver jag mera om i ett annat inlägg.

vy

I god tid

Ungefär en månad tidigare än normalt, men nu är båten sjösatt och därmed är stugsäsongen inledd. Att hänga ut fendrarna på vår Glastron kändes en aning överdrivet, men kanske båtgrannarna också hittar ut så småningom. Man är ju ute en månad tidigare än normalt.  Vanligtvis brukar vi räkna med isfritt i hamnen i början av maj.

sjosatt2014

Ute vid stugan var det kallt och blåsigt, träden är kala och släpper fram vinden som i går var frisk. Kokade en kopp kaffe och åt några medhavda smörgåsar, satte fram regnvattentunnorna och åkte hem igen. Solfångarens fläkt hade gått drygt hundrafemtio timmar sedan september. Troligen det mesta under senaste månaden, det var faktiskt varmare inne i stugan än utomhus, något som sällan brukar vara fallet innan luftsolfångaren installerades. Luftfuktigheten är också lägre än tidigare och den unkna instängda lukten som brukar möta en första gången på våren är borta.

Israpport från Strömsö

Kände att jag behövde en promenad efter dagens vedermödor så jag  traskade ner mot hamnen. När jag gick förbi vägen till Strömsö slog det mig att jag inte varit dit på ett tag så jag gick dit i stället. Mitt senaste besök på Strömsö var i tjänsten och då såg jag mest bara ventilationsrummet uppe på huvudbyggnadens kallvind. I sig är det säkert ganska få som sett den sevärdheten. Alla andra hörn av byggnaderna börjar vara väl tv-dokumenterade vid det här laget. Själv tycker jag efter dryga tolv år i branschen att de där ventilationsrummen börjar likna varandra allt mer.

Jag är inte mannen som bänkar mig framför tv:n med en kopp te och nybakt grovt bröd när programmet går. Jag går hellre ut i garaget och gör någonting själv. Fast visst erkänner jag att jag sett några avsnitt.

Jag gick ner till badbryggan och kunde konstatera att det var fullt möjligt att ta sig ett dopp. Isen hade gått på en hundrameterssträcka. Jag är inte mycket för bad bland isflak så jag bestämde mig för att vänta till sommaren, om det blir rejält varmt då.

Jag gick vidare förbi det granna badhuset och bastun för att ta en titt på den senaste byggnaden, ett slags kombinerat lusthus och växthus. Byggnaden är intressant men själv tycker jag att den lilla byggnaden gjord av gammalt tegel och gamla fönster är trevligaste skapelsen på hela stället. Någonting liknande kunde jag tänka mig på vår bakgård. Bilden är snodd från YLEs sidor.

lysthus

Semestertider

Ett visst projekt på jobbet gjorde att jag fick lov att dela upp min semester i två delar. De första tre veckorna inleddes vid midsommar. Nu har jag arbetat en dryg månad och i dag kunde jag äntligen ta ut resten av min ledighet. Tillsammans med några dagars övertidsledigt har jag nu två lediga veckor framför mig. Arbetstakten och arbetsmängden under den senaste månaden gör att de här två veckorna känns mer välförtjänta än någon semester jag hittills firat.
Jag inledde ledigheten på bästa tänkbara sätt; med en båttur naturligtvis. Strålande solsken och en vind på ett fåtal sekundmeter gjorde det hela mycket njutbart. Lagom till lunchen kom jag fram till Jannes Saloon på Granskär. En tallrik laxsoppa var precis vad sjön hade sugit ur mig vid det laget.  Färden fortsatte med lite avstickare på för mig nya farleder för att sedan ta en lagom fikapaus på Bernys vid Replotbron. Hemfärden var sedan raka spåret in till hemmahamnen i Västervik. För att vara semestertider var det rätt lite liv och rörelse i skärgården utanför Vasa. Några seglare mötte jag i de större farlederna, men annars var det lugnt.

bernys2

Lågvattenmärke

Ostliga vindar tillsammans med högtryck har drivit vattnet annorstädes. Man får ju glädja sig åt att det inte är båtsäsong, om så vore skulle båten ha stått med kölen i hamnens bottenlera just nu.

lagis