Att mecka båtmotor är också båtliv

Att  båten Faderullan brukar komma sig i sjön sent på sommaren är inte ovanligt. Något år har det gått så att man mött folk vid rampen som varit på väg att ta upp sina båtar när jag står i beråd att lägga i. I år blev det redan sista veckan i juli. Sjösättningen föregicks av förgasarbyte och installation av ett en nyfixad fördelare med elektronisk tändmodul.

Sjösättningen utfördes med assistans av  Björn i uthuset.
Motorn startade villigt men gick en aning ojämnt. Tänkte att det ger sig när den blir lite varm. Det var också lite marigt att få den att hållas igång när man lade i växeln. Som de erfarna motorgubbar som jag och Björn är lärt vi oss inte nedslås, vi bestämde oss för att ta en tur. Vi åkte ut förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Efter det gick motorn illa hela vägen till hamnen. Genom att pumpa ihärdigt på gasen tog vi oss tillbaka. Vi förtöjde och Björn ansåg att det verkade som att motorn fick för lite bränsle.

Jag misstänkte också de nygamla förgasarna som inte undersökts desto mera utan blev ditsatta som de var. Jag beställde renoveringssatser och skruvade loss dem. Medan jag väntade på leveransen skruvades förgasarna sönder i sina minsta beståndsdelar och rengjordes med hjälp av ultraljudstvätt, förgasarrengöringssprej och tryckluft. De monterades och justerades enligt konstens samtliga regler. För att få dem synkroniserade användes så exotiska verktyg som blompinnar fästa på krokodilklämmor som sattes på spjällaxlarna, då är det lätt att se om ett spjäll reagerar före det andra.

Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Igen! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. I samråd över en kaffekopp med Björn i uthuset kom vi fram till att bensinpumpen kanske kunde vara roten till det onda.

Jag skaffade en elektrisk bensinpump och ett riktigt bränslefilter som monterades. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Ånyo! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg.

Jag vände nu blicken mot den elektroniska tändningen. Jag bytte fördelaren till den gamla med traditionella med brytarspetsar. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästa fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Déjà vu! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg.

Tillbaka i hamnen väntade jag en stund tills både motorn och jag kallnat en aning. Jag vred på tändningen och lyssnade till bränslepumpen som brukar morra till några sekunder tills den fått upp trycket. Nu fortsatte den att brumma, jag blev då orolig att bensin pumpas ut i motorrummet så jag öppnade motorluckan. Ingenstans såg jag någon läckande bensin, ingen lukt heller. Tog bort flamskydden på förgasarna och tittade ned i loppen, det kan ju också vara så att bensinen läcker in den vägen. Inte heller där såg jag något läckage. Men bensinpumpen gick ju för fullt! Kan det vara så att den inte får någon bensin? Öppnade det nya filtret som också fungerar som vattenavskiljare. Där fanns bara ren bensin. Tog sedan loss slangen från bensintanken och dykröret som går ner i tanken. När jag kikade in i röret såg jag något brunrött som satt strax innan slanganslutningen. Skruvade bort slanganslutningen, bakom den satt ett litet metallnät där det brunröda satt. Jag blåste ut substansen som visade vara en snusprillestor klump silikontätningsmassa.

Sedan var det bara att skruva samman alltihop igen. En ny provtur anträddes med måttlig förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade… hur länge som helst!

Det behövs bara en snusprillestor brunröd klump av Sikaflex för att sabba några veckor båtsäsong….